Ute på ön

Ute på Isla del Sol, födelseplatsen för inkaimperiet, den bergiga ön mitt ute i världens högst belägna sjö, kom jag att stanna i två dagar vandrandes omkring mellan de små byarna. Jag åkte båt ut till den norra delen av ön och vandrade till Yumani på öns sydspets. Längs med terassodlingarna som dateras till 1400-talet gröps hål i marken ur av små hyddor där mammorna med ungen på armen hänger tvätt över linor.

Skön är blå, allting är blått.

Solen och månen föddes i Titicacasjöns skum, och en soluppgång på ön kan man förstå hur aymarafolket kunde få den idén att fastna i sina huvuden.

Efter natten hemma hos ett par sol-öinvånare som jag fick kontakt med genom turistbyrån i Yumani kunde jag konstatera att jag behövde vandra upp på den västra sidan av ön för att kunna komma tillbaka till nordsidan där min båt skulle vänta på mig den efermiddagen. Jag gick längs stigen hela vägen till kröken av öns mitt, där vatten från klipptopparna sipprar ned genom springor för att återförenas med sjön och världsalltet. Enbuskarna stirrar på en överallt och det är hett mitt på dagen.
Mitt koncept om världen sipprade väl också ut med ett vattendrag någonstans.